På den nästan gömda ön mitt ute i havet, den ö där inga män får landstiga, finns kvinnoklostret Maresi bor på. Maresi är den nästäldsta novisen, huvudpersonen och även den som nedtecknat berättelsen. Boken, Maresi – Krönikor från Röda klostret, börjar när den härjade flickan med ett väldigt dystert förflutet vid namn Jai landstiger på klosterön. Hon är ärrad för livet och Mor, klostrets högsta ledare, har fått en syn om att hon för med sig en massa sorg. Jai blir Maresis skugga och de blir nästintill oskiljaktiga.
Jag sveps med i klosterlivet på ön och Maresis ständiga jakt efter kunskap. Det visar sig att Jai flytt till ön undan sin onde förtryckande far, vilken är på jakt efter Jai och han skyr inga medel för att komma åt henne. Just detta utgör en spännande intrig i boken och fick mig att andlöst läsa vidare för att få veta hur det skulle gå för kvinnorna på Klostret, men särskilt då för Maresi och Jai.
Maresi är Turtschaninoffs fjärde fantasybok, som jag läst, och den är enligt mig klart den bästa hittills. Jag har tyckt att sluten i hennes tidigare böcker blivit för röriga och jag har känt mig lite borttappad som om böckerna slutat för hastigt. I denna bok är slutet mycket mycket bättre, och jag uppskattade verkligen läsningen hela boken igenom.
Boken vann i år Finlandia Juniorpriset, vilket den faktiskt förtjänade. Den är nämligen en härlig ungdomsfantasybok, som det är ett nöje att läsa. Maria Turtschaninoff lyckas föra läsaren långt bort till ett fantasiland där kvinnoförtryck är vanligt, men får ändå boken att fokusera på mycket annat än det. Även om boken utspelar sig i ett medeltids fantasiland, är det lätt att som läsare hitta paralleller till dagens Finland och människor i allmänhet. Läsningen är väldigt spännande, men samtidigt otroligt skön och avslappnande. Jag rekommenderar absolut boken för alla ungdomar som gillar fantasyromaner.