“Jag är Malala – flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna” är den pashtunska flickan Malalas självbiografi, som hon skrivit tillsammans med Christina Lamb. I boken berättar Malala om sin uppväxt i Swatdalen i Pakistan, om dalens historia och bakgrunden till hur talibanerna kom till makten. Berättelsen är väldigt fokuserad på utbildning för flickor, eftersom det är det som Malala brinner för, och hur hon och hennes pappa tillsammans kämpar för att sprida kunskap och medvetenhet om problemen som råder i Swatdalen, särskilt då det kommer till flickors skolgång. Att Malala bara är lika gammal som jag är svårt att förstå. Boken gavs ut år 2013, ett år efter att hon blev skjuten av talibanerna och tvingades lämna Pakistan.
Det här är en bok som måste läsas. Den ger en inte bara en större förståelse för den pashtunska kulturen och hur världen utanför den västerländska sfären ser ut, utan även en större förståelse för hur talibanerna kunde bli så mäktiga – hur terrorismen får sin grogrund. I början kan boken kännas en aning seg och upprepande och det kan vara svårt att hålla reda på alla namn – namnen är främmande, vissa har samma namn och under berättelsens gång nämns så många. Miljön är beskriven väldigt klart och man får lätt en bild av omgivningen. Såklart färgas hennes beskrivningar av hennes fosterländska kärlek för dalen och hennes längtan att någon dag få återvända, men det stör inte. Man får även en väldigt tydlig bild över kulturen, hur annorlunda den är jämfört med vår kultur. Om Malala inte hade bott i Storbritannien när hon och Lamb skrev boken skulle knappast kulturskillnaderna varit lika framträdande.
Trots en lite seg början blev boken mycket bättre, det blev lättare att komma in i berättelsen och förstå vad Malala ville ha sagt. Det här är en viktig bok som jag är glad att jag har läst.
– Sara
Sök/reservera boken Malala Yousafzai: Jag är Malala